Hos veterinären

I måndags var jag med Maya på Djursjukhuset (i Malmö) och träffade veterinären, Ole Frykman, som opererade henne för ca fyra veckor sedan. Jag hade bara pratat med Ole i telefonen tidigare så det var trevligt att också få träffa honom. Maya blev undersökt – känd och klämd på och fick sedan en sederande spruta inför röntgen. Hon skrek som en stucken gris och det skar i mattes hjärta men det gick ju över direkt och snart var hon helt lealös. Jag bar bort henne till röntgenrummet och la ner henne på bordet. Den trevliga sköterskan tog flera bilder ur olika vinklar på Mayas ben. Jag får syn på en av dem på skärmen och blir inte alls glad. Ur en vinkel ligger benpiporna omlott! Flera tankar far genom huvudet på mig – att hon ska opereras igen och tvingas lida ännu mer - var en av dem.

Nåväl, veterinären, Ole, tittar på bilderna och jag får prata med honom igen. “Det här ser jättebra ut!”, säger han. “Men, det tycker inte jag alls att det gör”, säger jag… Men han förklarar ingående varför benen ligger omlott och att kroppen själv kommer att lägga till och ta bort tills det blir alldeles perfekt. Inom ett år kommer ingen kunna ana att benet varit brutet. Vilken lättnad!

Bära sin chihuahua

Veterinären Ole Frykman berättar att det inte är helt ovanligt med sådana här olyckor. En av de vanligaste orsakerna till att en hund bryter benet är att den ramlat ur famnen när någon burit den. Det är lätt hänt att en hund, särskilt en valp, börjar sprattla och vill ner och att man då tappar kontrollen och tappar den.

Vidare berättar han att det är inte alls bra att jämt och ständigt gå och bära på sin hund. Det är inte helt ovanligt när det gäller små hundar som t ex chihuahua. Om hunden inte får gå själv och använda sin kropp stärks inte skelettet och den kan få stora problem och sjukdomar.

Såklart går jag inte och bär på lilla Maya – hon är ju en hund hallå!!!