Efter flera veckors väntan kom matte och Maya äntligen och hämtade hem mig. Det började bli lite väl lång tid att vara hemifrån även om pensionatet var jätteroligt. Där finns ju mina gamla kära chihuahua-kompisar och min ex-matte som jag saknar när jag är i mitt nya hem. Hursomhelst, jag var ute med ex-mattes kompis och min chihuahua-kompis Emsan och rätt vad det är hör jag någon kalla mitt namn – det var matte! Där kom matte och Maya gåendes och jag blev så glad så jag skrek jiiiiipppyyyylllliiieeevooooff, typ. Och nu har jag varit hemma i några dagar och fått sova i min prinsesssäng bredvid mattes kudde, äta mitt vanliga käk (det blev lite konstigt käk på pensionatet till slut, hmmm), promenera utan koppel i skogen och tokleka med Maya. Det enda jag blev besviken på var att matte inte gav mig banan på morgonen – hon sa att de var slut – mycket dålig stil tycker jag. Ja, just det, så kom lillhusse hem mitt i natten och jag blev så rädd så jag skrek. Men sen såg jag att det var han så då somnade jag igen när vi hälsat färdigt. Nu ska jag käka – tjingalong!
- Snygg jag är va!?! Jag börjar bli duktig på att fota mig själv med mattes kamera.
Hälsningar
Pyret, chihuahua ladyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar