Fula “hundar”

Häromdagen var Pyret, matte, lillhusse och jag på “fest”. Ja, för oss chihuahuor var det inte riktigt fest. Vi fick nämligen ingen mat, värdfolket var upptagna och gästerna var lite konstiga. Jag tror de kallade sig för senior-maffian eller något sådant. Helskumma. Pyret var livrädd i början; hon till och med morrade och skällde på några. En senior-tanta var verkligt jobbig. Hon hjälpte matte att banna mig bara för jag ville hoppa över hindret och gå ut på balkongen och lufta mig. Inte heller fick jag snusa på en påse med kakor. Och jag som annars brukar charma alla, men min charm funkade inte alls på henne. Det värsta var att hon sa att Pyret och jag var fula – va har ni hört på maken – vad är det för fel på hennes ögon som inte kan se vår oerhörda skönhet? Till råga på allt säger den andra senior-tantan att hon håller med henne. Vaaa?!?!

Senare säger dessa båda tanter att de inte tycker att chihuahuor är RIKTIGA HUNDAR! Vi var “för små”, skulle de ha hund skulle det vara en RIKTIG HUND. Fnys. Pyret och jag utbytte blickar och vi fick verkligen kämpa för att hålla oss kvar på mattan och inte gå fram och hugga deras fötter.

Vår annars snälla och roliga mojmoj som alltid brukar leka mycket med mig hade inte alls tid för mig. Hon gick mest fram och tillbaka mellan rummen med olika saker i händerna. Mojfaj tog sig inte heller tid med oss. Fast där var en senior-gybbe som verkade schysst – Pyret var lite rädd för honom men jag vet han är ok för jag har träffat honom innan. Men precis när jag hade hoppat upp i soffan till honom för en kelstund då kommer en av senior-tanterna och säger att dom ska gå. Precis just då, suck.

Innan vi skulle åka hem fick vi åtminstone lite uppmärksamhet – vi gick en promenad med matte, mojmoj och mojfaj. Efter promenaden kändes det ganska bra igen ända tills vi åkt en stund i bilen. Plötsligt kör matte in till sidan av vägen och stannar. Hon och lillhusse hoppar ur och BYTER PLATS! Jaha, så blev vi tvingade att åka med en övningskörare. Snacka om att sätta maten i halsen – vilket vi ju i och för sig inte kunde eftersom våra magar var tomma, men ändå. Helläskigt. Pyret darrade hela vägen hem. Men, han lyckades köra hem oss helskinnade. Sen fick vi lite torr mat eftersom matte glömt att tina vårt kött. Sen somnade vi på 0 sekunder.

Det här var vad vi fick att äta. Just det – ingenting. Vilken fest va!?!