Sluta skälla-kurs

Pyret här. Nu har matte släpat med mig två gånger till samma ställe som Maya brukar åka. Matte säger att det är en specialanpassad kurs för mig som heter “sluta-skälla-kurs”. Fnys. Jag skäller bara när det är befogat. Som när jag får syn på en annan hund jag inte känner. Eller en okänd hund jagar mig – då skriker jag såklart också. Eller någon går förbi min trädgård. Eller någon okänd människa hälsar på hemma. Och varför skulle jag inte få skälla då? Jag vet ju inte vad andra hundar eller människor har för avsikter och då är det bättre att skrämma iväg dem. Eller ja, försöka skrämma iväg dem. Vissa tar inte mig på allvar bara för jag är så liten. Så oförskämt och obildat va!?!

På den här kursen får jag inte skälla. Blääääääää. Sen får jag inte ha min ena tass upplyft. Det måste jag ju ha för att sätta mig i respekt hos de andra hundarna. Vad är det som är så svårt att förstå? Tror matte att det är hon som bestämmer eller?!?

Nåväl, denna gången kände jag mig lite mer avslappnad och kände inte för att skälla riktigt lika mycket som förra gången. Dessutom så kommer min fröken Ann fram till mig om jag skäller för mycket. Och fröken Ann har man respekt för, hon är inte lika fjantig som matte. Värre blev det när alla hundarna skulle springa lösa tillsammans. De andra hundarna fattar inte att jag vill vara ifred och matte och fröken Ann fattar inte att jag vill sitta ifred under bänken. Matte försökte dra fram mig och hundarna, särskilt en, ville jaga mig. Fast jag skrek det högsta jag kunde och t o m morrade (tyst så fröken inte hörde det för det gillar hon absolut inte, vet inte varför).

Tack o lov började det ösregna och matte tog mig i famnen och vi sprang till bilen och körde sen hem.

Hejdå från lite tystare Pyret