Käften

- Skrap skrap skrap…
- Vad duktig du är tjejen, såja stilla!
- [Men nääeee, snälla tanten, rör inte mina tänder, och snääälla ta av mig tvångströjan!]
- Det är för ditt eget bästa att du är ren i lilla käften ju!
- [Näee, tycker tanten ska sköta sina tänder så sköter jag mina. Matte hjäääälp – haaaaallllllååååå!!!!! Vavva till mattes hjärta calling!!! ]
- Titta så fina dina tänder blir!
- [Jag tyckte dom var jättefina innan också jue…]

Pyret plågas av tandläkare E.

Ja, så har dagen varit. Pyret och jag varit med om en traumatisk händelse som sannolikt kommer att prägla oss för resten av våra vavva-liv. Igen. Vi var hos tant E som ännu en gång rotade runt i våra käftar. Hon hade läskiga verktyg som hon skrapade på våra tänder med. Ingen vavva i huset kom undan. Några av oss stackare fick även en tandborste intryckt och roterad i munnen trots vilda protester. Du kan tro att tanten var envis som en åsna och inte slutade fastän jag ormade mig allt vad jag kunde. Farbror Bus nafsade efter hennes nagelband, fru Belle pep som en mus, Pyret hackade tänder och någon vavva, minns inte vem, bet ihop jättehårt. Men inget hjälpte. Hon till och med svepte in några av oss i en handduk så att vi liknade Jesusbarnet. Pinsamt värre. Det värsta var nästan att vår egen matte hjälpte till, hon som ska skydda oss från allt ont. Fast hon filmade åtminstone inte denna gången, hon glömde till och med att fota mig för hon var så uppslukad av att titta in i min käft. Stackars Pyret lyckades hon fota (se bild ovan). De vavvor som redan blivit behandlade av tant E satte sig sedan och tittade på när resten fick sin behandling. De som inte blivit behandlade än smög iväg och gömde sig någonstans. Men det hjälpte inte. Tant E lyckades ändå få tag på dem.

Om man bortser från denna traumatiserande händelse så var det jättekul att komma hem till tant E. Där bor flera av mina och Pyrets vavvakompisar. Och så bor där andra roliga varelser hos henne. Det blir mycket lek och bus så man blir alldeles utmattad och måste ta små powernaps lite då och då. Och så går alla vavvorna (utom farbror Bus) på promenad tillsammans. En gång ville vår matte ta med sig farbror Bus också. Det ångrade hon sedan för han gick bara hundra meter sedan lade han sig på rygg. Det hjälpte inte att matte kallade och lockade på honom eller bjöd honom på godis. Hon hjälpte honom då att gå genom att hålla upp hans bakben så han bara fick gå med frambenen men hon blev fort helt andfådd. Då kom tant E och sa, “kom Bus så går vi”. Och så gick farbror Bus med tant E.

Ibland går vi hem till Sindi och Mimi och där får vi alltid superdupergottigottgott av tant P. Det gjorde vi ikväll vilket var tur för det hjälpte oss att återhämta oss efter dagens traumatiska käftbehandling.

Gonatt från Maya